Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resande i Stockholm, af Martin Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitta och göra rökringar eller med sina kameror ta
ögonblicksbilder af lifvet utanför de stora hotellen, är, dess bättre, ganska
sparsamt förekommande. Men den finnes och den observeras —
i Stockholm likaväl som i Köbenhavn eller i Berlin. Med turisten
af det slaget följer nämligen i regel mycket pengar och därför
fjäskas det för honom och han betalar rundligt för fjäsket såväl
på hotellet som på andra platser han möjligen kan bevärdiga
med ett besök. I de flesta fall för han med sig en viss
atmos-fer af uppkomling eller verkar han åtminstone såsom en
»selfmade man» i ordets sämre betydelse. Har han inte själf knogat
ihop pengarne, så har hans pappa gjort det — han har dem i
alla händelser, och all världen skall ock veta af det.
För några år sedan kommo sålunda sent en
förhöstefter-middag två medelålders herrar af dylik typ, en engelsman och
en amerikan, som stiftat bekantskap, gud vete hvar, upp på
Hasselbacken för att dinera. Alla bord voro emellertid upptagna,
och hofmästaren uttryckte för »the gentlemen» sitt och
etablisse-mentets djupa beklagande för ögonblicket.
»Det där herrskapet, som sitter där», yttrade då amerikanen
till hofmästaren, i det han pekade på en herre och ett par damerr
som dinerade vid ett bord strax intill, »dem kan ni säga, att
jag ger dem tio dollars, om jag får deras bord genast.»
Hasselbacken till beröm, hade hofmästaren såsom svar endast
en mycket artig men talande geste mot utgången — tydlig nog
för att de oförsynta själfmant skulle aflägsna sig.
Bland utländska turister, som besöka Stockholm, finnes
emellertid en massa fabelaktigt rikt men på samma gång fint folk,
som icke söker imponera genom sin rikedom utan tvärt om ära
glada öfver att i ett främmande land få vara såsom andra dödlige.
Ty den fint bildade penningfursten såväl som den
regerande-fursten har ibland behof af att vara inkognito.
Den som skrifver dessa rader, hade för ett par år sedan att
i sin egenskap af tidningsman, i en viss fråga interviewa en i
Stockholm på besök varande och å hotell Rydberg boende
synnerligen remarkabel fabriksidkare från England. Denne, i resande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
