Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministrarne, af Johan Lybäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gäller då för ministern att bereda ärendet ett så
gynnsamt öde som möjligt, att åtminstone söka förmå kammaren att
gå med den grupp inom utskottet, som vidtagit de minsta
ned-prutningarna. Han gör detta genom att allsidigare belysa, hvad
han redan anfört till statsrådsprotokollet och genom att bemöta
de invändningar, som måhända i utskottsbetänkandet gjorts mot
anslagets beviljande. Och då han stundom har ett rikare
bevis-ningsmateriaj till sitt förfogande än som kanske stått utskottet till
buds, lyckas det honom ibland. Men för framgången är det
nödvändigt, att han äger kammarens öra och sympatier. Och
han vinner icke sitt syfte genom att hålla några pompösa och
svassande föredrag i den högre akademiska stilen. Nej, han
måste tala riksdagsspråk — ett språk mättadt af fakta, klart och
logiskt bindande. De båda ministrar hvilka, hvar och en i sin
stad, bland de nu varande äga denna lyckliga förmåga i eminent
grad äro civilministern Krusenstjerna, som för öfrigt är så
hemmastadd i sitt departements ärenden, att han nästan alltid på
stående fot besvarar till honom under debatten framställda
förfrågningar, och statsrådet Husberg. Den sistnämnde har en gång af
en stockholmsradikal, som i mycket tänker olika med honom,
fått det hedrande vitsordet, att hans framställningssätt — det var,
då han var lagutskottets vice ordförande — verkar rent af
bedårande. Äfven jordbruksministern Odelberg talar bra, ibland nästan
elegant. Man erinrar sig i detta hänseende hans
uppseendeväckande anförande mot majstullen för ett par år sedan, hvilket
ansågs vara hans specimenstal för jordbruksministerportföljen.
Krigsministern Crusebjörn talar nog också i sak, men föredraget
skrider ganska trögt fram och verkar ibland astmatiskt.
Finansministern grefve Wachtmeister har nog bra reda på sig, men
talar så tyst, att han endast med svårighet kan uppfattas.
Justitieministern Annerstedt hade i sin krafts dagar icke svårt för
att uttrycka sig, men nu äro hans anföranden präglade af hans
tilltagande ålderdomsslapphet. Utrikesministern Lagerheim talar
med tysk brytning och delvis med tyska ordvändningar.
Statsministern har lätt för att bli patetisk och ecklesiastikministern
talar ganska korrekt, men är föga medryckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
