Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manilla döfstumskola, af K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla föremål och handlingar, hvilkas namn skola inläras,
förevisas, helst in natura, och sålunda söker man till ett noga
förena tanke och ord. Resultatet af arbetet under detta den
döf-stummes första skolår blir i lyckligaste fall, att han lärt sig att
tala ett par hundra ord samt en del enkla uttryck, svara på
några små, lätta frågor, att addera och subtrahera inom talserien
1—10 samt att skrifva och något rita. De barn, som någorlunda
nöjaktigt kunna detta, komma på tallinjen och hafva sedan sju
ett-åriga klasser att genomgå. De barn, som hafva lärt sig
innehållet i den lilla nämnda kursen, men för hvilka själfva
talet eller ock konsten att »afläsa» (se på munnen hvad som
säges) visat sig medföra för stora svårigheter och kräfva allt för
mycken tid, öfvergå till skriflinjen, där äfven de hafva sju
klasser att genomgå, i hvilka de få lära sig samma kurser som
kamraterna å tallinjen, hvar jämte äfven åtskilliga af dessa barn
lära att något uttrycka sig muntligen. De barn däremot, som
till följd af klen begåfning icke kunnat lära sig denna kurs och
som icke anses böra offra ytterligare ett år på
intagningsklas-sens pensum, komma på teckenlinjen, där de undervisas
hufvudsakligen med åtbörder jämte skrift, somliga äfven något i tal.
Dessa sistnämnda barn kan man icke nämnvärdt lära vårt språk,
utan de äro förnämligast hänvisade till åtbörder. A de båda
förstnämnda linjerna har undervisningen däremot, såsom nämndt
är, till hufvuduppgift att lära de döfstumma att förstå och
använda vårt vanliga språk i enkel form, å den första linjen både
det talade och det skrifna ordet, å den senare hufvudsakligen
det skrifna.
Och så växer så småningom ord- och språkförrådet.
Långsamt går det visserligen, men det går dock. Det är så, som
en fader sade, som hade ett barn i skolan och som därför
ibland kom dit och hörde på: »då man sitter här och hör på,
tycker man, att allt går förskräckligt långsamt, knappast med
snigelns fart; men kommer man tillbaka efter några månader, så
märker man nog ändå, att det gått inte så litet framåt.» Efter
fyra flitigt använda år eller så omkring har den döfstumme fått
hvad man kallar ett »elementarspråk», d. v. s. ett mycket enkelt
språk, hvarmed den med denna undervisning förtrogne läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
