Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dårarnes slott, af Axel Kerfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för små gluggar, fuktiga källarehål, usel kost och ännu uslare
vakthållning, tvångtröjor och kedjor, äfven i icke allt för svåra
fall, stryk och oförståndig läkarebehandling, sådant talar man
ännu om från den tiden. Och de stockholmska
sensationshisto-rierna saknade sällan stoff, när Danviks dårkista kom på tal.
Ofverdrifterna kunna ju vara stora, men sällan finns det rök
utan eld. ..
Man må dock icke fälla domen för sträng. . . Det var kutym
den tiden öfver hela världen att behandla dårar sämre än
oskäliga djur, synnerligast sådana själssjuka, som blefvo våldsamma.
Danviken var kanske på sin tid bättre än La Salpétriére — det
samtida nämligen. — Ty där var det ännu in på 1850-talet icke
ovanligt, att svårare dårar blefvo nakna nedkastade i fuktiga
källarehålor, knappt stora nog för den olycklige att kunna ligga
rak uti, och där det var lika stor brist på luft som på ljus. Man
vet äfven, att där rådde mycket stor brist på föda och
dricksvatten, men ohyggligt rik tillgång på råttor, hvilka, när Seinen
steg, trängde dit in och anföllo de försvarslösa dårarne, så att
dessa senare snart dogo af gift, om de undgingo att blifva . . .
lefvande uppätna !
Dessa skandalösa förhållanden inom Paris’ vårdanstalt för
sinnessjuke fingo ett slut med filantropen och psykologen Pinels
framträdande; och La Salpétriére började snart vinna det rykte,
som det nu har med hänsyn till sinnessjukas vård.
I Stockholm blefvo de kända läkarne Sondén, Huss och
Ek-strömer banbrytare för ett sundare hospital väsen; och det är
närmast desse män Stockholm har att tacka för, att Konradsbergs
anstalt för sinnessjuka kom till.
Oförtröttadt gingo de till arbetet. Och på riksdagen 1854—
1855 beviljades ändtligen ett statsanslag för det behj ärtans värda
ändamålet. Ritningar till det nya dårhuset — utförda af
professor Törnqvist — hade redan framlagts samt blifvit antagna, och
samme man utsågs äfven till det betydande komplexets
byggmästare.
Men hvar få lämplig tomt till en sådan koloss, som man
dessutom på goda grunder ej gärna ville hafva allt för nära
själfva stadens hank och stör? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
