Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dårarnes slott, af Axel Kerfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, äfven på den saken hade förslagsställarne tänkt.
Där utanför Kungsholmstull fanns härlig tomt eller rättare
två tomter, som kunde sammanslås till en, nämligen de båda
egendomarne Konradsberg och Hedvigsberg med tillsammans en
areal på ej mindre än 41 tunnl. 12 kappl. eller i mer modärnt
ytmått 22,5 här. På den tomten skulle dårhuset stå, och för
36,000 Rdr Banko blefvo egendomarna inlösta.
En passant må undras öfver, livad den tomtarealen skulle
kosta i våra dagar, sedan den efter senare stadsreglering just
kommit att ligga icke längre utom utan inom staden och vid en
väg, som officielt bär namnet Mariebergs^afom? Dyr blef den
och dyrare kommer den att bli, detta är då sant och visst.
Den nitiske byggmästaren gick genast till verket.
Grundläggningen tog sin början redan i okt. 1855. Dimensionerna
voro rikligt tilltagna — fasaden 140 meter lång — och man kan
däraf lätt sluta sig till, att detta jättearbete skulle komma att
taga flera år i anspråk. Ja, det blef — som vanligt med
offentliga byggnader — mycket längre tid än man beräknat, ty först
sex år senare eller 1861 stod anstalten färdig att mottaga sina
första »pensionärer», de stackars sinnessvage, som då ännu
fun-nos kvar på Danviken.
Att många af dessa dårar åter kunde räddas till förnuftet,
får tillskrifvas så väl ändrade bostadsförhållanden som på nya
grunder fotad skötsel och läkarevård.
Där fanns sol och ljus, där fanns härlig natur, där fanns
mark till den park, som för många af de svagsinta skulle bli
en bättre återställare än allt annat. Hvad denna park nu är,
hafva nämligen dårarne — hur underligt detta än kan låta —
själfva under insiktsfull ledning gjort den till. Det får
nämligen icke glömmas, att man, redan vid valet af tomt för
dårhuset, lade stor vikt vid att få en sådan, där det kunde beredas
därför lämpliga patienter tillfällen till utarbeten, hvilket man lärt
sig inse vara både humanare och klokare än att öfver en klump
stänga in de sinnessjuka i trånga celler. Och på tal om detta
»rationella jordbruk» kunna vi här passa på nämna, att parken
visst icke är det enda utomhus, som indirekt haft dårarne till
upphofsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
