Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På hjul, som rullar», af Ninian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag mig suckande till konduktören med en klagan öfver detta
missförhållande.
— Ja, svarade han — si det är just olyckan det vid den
här tiden, då fruntimren ska bort på 11-kaffe.
Nu först rätt »förstod jag chaisen». Men jag kunde icke
underlåta att reflektera öfver det oriktiga i det förhållandet, att
den, som har brådtom och på bestämd tid måste vara på sin
arbetsplats eller annars har viktiga affärer att ombesörja, skall
bli hindrad af en mängd kaffesystrar, hvilka ha det högst
olämpliga privilegiet att när och hvar som hälst få hindra spårvagnen
i dess lopp. Denna omständighet står i fullkomlig opposition
till den gamla sats som säger: »Business before pleasure».
Till andra förargligheter höra de tillfällen, då »spårvagnen
är full». Detta händer i synnerhet vid dåligt väglag eller ruskigt
väder, då hvar och en är rädd såväl om sitt eget skinn som om
stöflarnas och därför snarare än annars offrar sin 10-öring för
att slippa gå.
Vid dylika tillfällen har det händt mig att till och med två
vagnar gått »värdshus förbi», så att jag till harm och obehag
för både mig själf och andra blifvit lämnad på den öfverblifna
kartan.
En af mina bekanta kom en gång — blott därför att
»spårvagnen var full» — för sent till tåget och gick därigenom, på
grund af omständigheter, hvilka här skulle bli för vidlyftiga att
förklara, miste om en större summa penningar. »Små orsaker,
stora verkningar.»
I utlandets storstäder kunna slika fataliteter aldrig passera
af det enkla skäl, att de elektriska spårvagnstågen där ha flera
sammankopplade vagnar, allraminst två, så att där beständigt
finnes godt om rum. Och det kan väl tyckas som om det vore
spårvägsbolagens skyldighet gent emot allmänheten att se till,
det plats icke behöfde fattas för dem, som vilja åka i deras bås.
Införandet af elektriska spårvägar är en välgärning för både
djur och människor, och vi vilja hoppas att hästspårvagnarnes
dagar hädanefter äro lätt räknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
