Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På hjul, som rullar», af Ninian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har man brådtom bör man gå», heter det med
hänsyn till hästspårvagnarne. Och »ingen rök utan eld» — ibland
kan det vara sant nog.
Ty då en rak linje alltid är kortare än en krokig, ifall de
nota bene löpa mellan samma punkter, så kan det bli mera
tidsödande att åka den krokiga linjen än att gå den raka.
Och obeaktadt den omständigheten, att spårvagnshästlunken
icke tillhör de snabbaste karriärerna, uppkomma så många
»ob-stakler» under färderna.
Ibland får sålunda den ena vagnen öfver höfvan länge
vänta på den andra vid växlingsspåren. Ty man kan
naturligtvis icke precis af passa tiden, då passagerarne ha rätt att hvar
de så behaga bringa spårvagnen att stanna i och för af- och
påstigning. I utlandets storstäder stanna t. ex. de elektriska
spårvagnarne endast i hvarje gathörn — men till en sådan
ordning ha vi här ännu icke hunnit.
Det var en tid, då jag på grund af mitt arbete skulle vara
nere i staden kl. precis 11 hvarje dag. Jag bodde då långt ute
på Östermalm och steg förtroendefullt upp i spårvagnen vid
Narvavägen kl. precis half elfva, hafvande väl beräknat tiden för
att kunna vara på min plats, när kl. slog elfva.
Men det »slog slint om slänta».
Vi hade nämligen inte hunnit många steg, förrän
spårvagnen, liksom drifven af en osynlig impuls, stannade. Jag, som
stod på bakre plattformen och icke kunde fatta, hvarför vi stodo
stilla, sporde omsider konduktören efter orsaken därtill.
— Jo, svarade han — det kommer ett par fruntimmer där
borta.
Och mycket riktigt. A det hvita snöfältet åt Karlavägen till
syntes ett par mörka punkter, som blefvo allt tydligare till sina
konturer, i det de flaxande närmade sig spårvagnen, å hvilken
de slutligen pustande och stönande kraflade sig upp.
Liknande manövrer upprepades under hela vägen, och
spårvagnen skred fram med snigelns långsamhet.
Alldeles - förtviflad öfver dessa sinkande intermezzon och
finnande att klockan redan var betydligt mycket öfver 11 vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
