Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Stockholms författare, af Sigurd P. Sigurdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål för sina skildringar. Få kunna väl skildra det intima
själs-lifvet mellan man och kvinna så som han och få veta att
skildra barnens lif så innerligt, så förståelsefullt. För att nu
nämna några af hans böcker behöfver man endast påminna om
»Medusas hufvud», »Boken om lille bror» och »Kvinnomakt».
Och det är på samma sätt med flere af de yngre.
Så skildrar Hjalmar Söderberg med förkärlek stockholmslifvet,
men icke ett fadt, intetsägande hufvudstadslif, utan ett verkligt
sådant med nerv och blod uti. Låt vara, att han stundom ser
på det något kallt, t. o. m. ironiskt såsom i sin senaste bok,
»Martin Bircks ungdom», han skildrar det dock med
öfverlägsen-het, på samma gång, som hans stil är mästerlig och i språkligt
hänseende står mycket högt. Hit kunna äfven räknas de båda
bröderna Tor och Karl Hedberg söner till vår litteraturs Nestor,
Frans Hedberg, författare till ett större antal böcker och pjeser,
af hvilka främst bör sättas hans »Bröllopet på Ulfåsa» ett
historiskt skådespel af stort värde. Af fadren hafva sönerna möjligen
fått i arf sin håg för dramatiska arbeten, hvilka alla rönt stort
erkännande. Tor Hedberg är dessutom en betydande skald och
författare af rang, hvarjämte han äfven såsom kritiker är mycket
ansedd.
Tyvärr har Gustaf Frödings lyra allt för tidigt tystnat, men
de visor som »Fridolin», den unge sympatiske skalden E. A.
Karlfeldt låter oss höra, gifva ganska tydligt vid handen, att
han helt säkert en gång rycker upp i främsta ledet och blifver
vår litteratur i viss mån en ersättning, för hvad vi i den
först-närnde förlorat.
Såsom kritiker verkar numera nästan uteslutande Georg
Nordensvan, hvilkens »Figge», en ypperlig skildring af artistlif
sent skall glömmas. Bland kritici, de väl mest fruktade af alla
pennans män, bör äfven främst räknas Karl Warburg, Edv. Alkman,
tillika känd såsom ypperlig öfversättare, P. Staaff‘ det i Dagens
Nyheter så högt värderade märket P. S., samt Claes Lundin, hvilken
därjämte är den förnämste kännaren af gamla tiders Stockholm,
hvilket han äfven utförligt skildrat, medan däremot Birger
Schöld-ström samlat minnen och anteckningar rörande en förfluten tids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
