Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas städer, af Satyr - Klara kyrkogård - Johannis kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrktorn blänker i den djupblå rymden som vore den af guld, och
bleka reflexer slungas ned och tändas på gyllenlågorna ur urnorna
på grafhvalfvens tak vid ingången från Klara södra gata. Det
börjar susa melankoliskt i pyramidpopplarna, likt svarta spöken
smyga skuggorna fram utmed kyrkans murar, och gamle Karl
Michael sluter resigneradt ögonlocken att drömma om gladare
folk och ljusare nejder.
Johannis kyrkogård.
En kyrkogårdshistoria sluter sig naturligtvis alltid till den
kyrka, kring hvilken den vuxit upp. Johannis kyrkogård är
urgammal, dess nuvarande kyrka däremot föga mer än två
decennier. Det höfves alltså att gå tillbaka till platsens forna
tempel och helgedomshus.
Den fromme gamle kung Magnus Ladulås’ namn är det
första vi träffa på här. Denna om andliga ting högt nitälskande
drott tillbytte sig nämligen i slutet af 1280-talet den plats, där
Johannis kyrka och kyrkogård nu ligger af Uppsala
ärkebiskopsstol.
Kung Magnus lät på platsen bygga ett kapell till ära för
den modige riddaren Sanct Georg, han som slogs med den
vedervärdige draken. Kapellet kallades S:t Orjens, Orjans, Yrjans
eller Görans och var i själfva verket endast ett nödvändigt bihang
till det hospital af samma namn, som samtidigt uppfördes på
den tomt, där Drottninghuset nu ligger. I kapellet lästes böner
för sjuka och själamässor för döda.
Så kom kraschen för alla kyrkor, kloster och kapell, den
stora kraschen, som kallades reformationen. På riksdagen i Västerås
blef det gamla kapellet utdömdt och förmodligen strax därefter
nedbrutet i enlighet med det hädiska beslutet å nämnda riksdag,
»att allt tegel af onödiga kapell på malmarne måtte användas
till Stockholms slotts och stadsmurars förbättring».
I öfver hundra år fick sedermera den forna hospitalkyrkan
tjänstgöra som ett enkelt grafkapell. I ett bref af arkiatern
Magnus Bromell, som Bång intagit i »De monte Bruconis», säges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
