Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas städer, af Satyr - Kungsholms kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna den nya kyrkans första tid fanns inte mycket
folk på den ny döpta stadsdelen. Endast 100 »gårdar och
trädgårdar och instängda platser» samt omkring 200 personer.
Kyrkogården, som utstakades år 1672, såg till en början ut
som en vildmark, och de första grafvarna torde ha blifvit gräfda
närmast söder och sydväst om kyrkan vid foten af Kvarnberget.
Ganska snart började man spränga bort detta, åren 1693—94
grusades och planerades kyrkogården någorlunda, och år 1695
byggdes muren vid norra sidan af stenar från berget.
Kyrkogården är numera en af de få i Stockholm, som är
fullständigt kringgärdad — på två sidor murar, på två järnstaket
på granitgrund, två portar på norra och tre på södra sidan.
Sommartiden är den en af de lummigaste oaser mellan grå
stenmurar man kan tänka sig, och kanstanjernas blommor regna
öfver saftigt gröna gräsmattor.
I kyrkan finnas åtskilliga grafvar. Riidling uppräknar:
Johan Adlercrantz, commissarius vid k. amiraliteten, f. 1651,
f 1693; Lars Flemming, assessor i kongl. liqvidationscommission,
f. 1656, f 1697; Clas Gripenhjelm, f. 1674, f 1694 (»hafwer varit
Baron, men om han beklädt någon tjänst är mig obekant»);
Robert Lichton, grefve, kongl. råd, generallöjtnant, född i Nyland
1635, f 1692; Hans Reutercrantz, kongl. hofjägmästare och
öfver-jägmästare på Öland, f. 1640, f 1695.
Dessutom hyser kyrkan åtskilliga familj egrafvar, såsom
We-stinska och Möllerska.
Då man på den breda gången öster om kyrkan styr sina
steg öfver graffältet, varsnar man en hög kringgärdad vård af
granit som på ett i ögonen fallande sätt reser sig öfver de andra
minnesmärkena. Det är ett monument åt skalden Erik Sjöberg,
Vitalis, fast man ej lyckats komma under fund med på hvilket
ställe på kyrkogården han hvilar. »Vänner af den fosterländska
dikten reste vården 1862», läses på monumentet. Stackars Vitalis,
han fick inte mycken glädje af lifvet. Både före och efter han
lyckats vinna magisterkransen, hade han att kämpa mot nöd och
umbäranden, och vid endast 34 års ålder dog han 1828 på
lasarettet i Stockholm.
Kring skaldens vård reser sig en gles grupp järnkors och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
