Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
liedens Tider, og som med Inderlighed hænger
ved sin Fædrenejord, uagtet den ofte er karrig
nok og oftere giver Hungersbrød, naar
Frostnætter eller en ugunstig Sommer dræber
Landmandens Haab, ville vi til Afsked lade gamle
Wäinämöinen synge sin vise Sang for de
Slægter, der komme; thi disse Toner fortjene særligt
i rastløse Tiders febersyge Jagen at klinge
varslende ud over Landene.
Vel flygtede Wäinämöinen fra Finland, da
Kristus kom; men fra Evighedens Kyster har han
havt Tid til at se sig glad i Klarheden og
Herligheden af det Lys, der oprandt i Hjemmet,
afløsende det gamle, og forsonet lyder hans Stemme
nu i følgende Rader:
Böi ei knä för hvita silfret,
Låt ei guldet fängsla dig!
Visdom är den bästa prydnad,
Bästa skatt på lifvets stig.
Guldet tynger ner mot jorden,
Fritt och mäktigt ljuda visa orden.
Vriden vidja sviker icke,
Der ett sirligt spö går af;
Man blir den, som kunskap samlat,
Den okunnige blir slaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
