- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
302

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

moder jord för att vila efter mödan och gråta
ut sin övergivenhets tårar i människosorlet; den
smög tillbaka till dem den höll kära, vände åter
till de levande, ropade klagande på sina syskon
och bad om hjälp; tills den stärkt av Jesu kraft
och nåd svingade sig upp till vårliga fält, till
Guds stora, omätliga marker, som ligga omspunna
av evigt salighetsljus.

Och högre flög den, allt högre och högre...

... Dit där man inte längre hör mänsklig gråt
och själarnas jämmer.

... Dit där bara doftande liljor vaja, där
blomsterfälten susa honungsmättat och ljuvt, där
stjärnefloder flyta i sina klara bäddar, där evig
dag är.

... Dit där bara stilla böner flöda och doftande
rökelse stiger som dimma, beständigt, där klockor
klinga och orglar spela så sakta, där evig
gudstjänst firas och folket är utan synd och änglar och
helgon samfällt sjunga Herrens lov i den
oförgängliga, heliga gudskyrkan. Där
människosjälen bara har att bedja och åkalla och gråta
av-lycksalighet och fröjda sig med Herren i
evigheters evighet.

Dit svingade sig Kubas trötta och efter vila
längtande själ.

Men hos Boryna dansades det alltjämt, och
glädjen stod högt i tak — högre i tak till och
med än i går, ty trakteringen var än rikligare och
värdfolket trugade med uppriktigare välmening.
Folk dansade, tills de höllo på att stupa. Blodet
sjöd och bubblade i dem som ett kok vatten på
stark eld, och mattades de av litet, satte musiken
i med fördubblad kläm, och som ett sädesfält för
svepet av en vindil, så hukade de, togo sats,
stampade i och kastade sig på nytt in i dansen,
hojtande, sjungande, idel eld och yra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free