Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Hon böjde sig mödosamt ner, tog med: den
darrande gamla handen om de våta stråna och
smekte dem som man smeker ett barns hår.
Borynas vete, en dryg bit det där. Jo jo,
främste bonden i Lipce... Men det är lite
gulaktigt, kan det vara frostbitet måntro? Ja
vintern har visst varit sträng här... funderade hon,
slutande sig till stora snömassor och stora
vårflöden av de nerplattade tegarna och den
överslammade höstsädesbrodden.
— Folket har allt haft det svårt och
bekymmersamt, suckade hon och satte handen över
ögonen, ty bortifrån byn kommo några pojkar
gående mot henne.
Klockarns pojkar. Bär på stora korgar —
då är de på väg till påskräkningen i Wola...
Jo det är de.
Hon hälsade och skulle gärna velat prata litet,
men pojkarna bara mumlade en hälsning tillbaka
och skyndade förbi i fullt samspråk sinsemellan.
Tänk, jag som sett dem sen de kravlade på
alla fyra, och de kände inte» igen mig! Hon blev
lite ledsen. Asch, inte kan de komma ihåg en
sån här gammal tiggarkäring! Michal han har
växt duktigt, han spelar nog på orgeln åt hans
vördighet nu.
Åter riktade hon uppmärksamheten på vägen,
ty från byn till kom en jude, som drev en stor
kalv framför sig.
— Av vem är den köpt? frågade hon.
— Av Klemb, svarade han och stretade med
den röd- och vitbrokiga kalven, som råmade och
ville vända.
Den är nog efter Broka... hon vart
betäckt före skörden redan... eller kanske efter
Qrållan... En präktig kalv! tänkte hon gillande.
Hon såg sig 0111 efter dem, men de voro inte
längre på vägen. Kalven hade slitit sig lös och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
