- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
14

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

ränt ner på fältet, och ined svansen i vädret satte
han av emot byn, och juden efter med fladdrande
kaftanskört.

— Kyss’en i bak och be’n vackert, så kommer
han tillbaks, muttrade hon förnöjt och blev stående
för att åse jakten.

Och på Klembs morgen inte heller en levande
själ! konstaterade hon därpå. Men nu var det
inte tid till funderingar längre. Byn var redan så
nära, att hon kände röklukten och urskilde
fjä-derbolstrarna, som lågo ute i apelgårdarna på
vädring. Hon slöt om hela byn med blicken,
och hennes hjärta uppfylldes av en djup,
tacksam glädje över att Herren Jesus låtit henne
leva tills nu och vända åter till de sina.

Hon skulle ju ha kunnat dö på vintern, bland
främmande människor, för hon hade varit illa
sjuk, men Jesus hade låtit henne vända åter...

Det var ju på det hoppet hon hade levat hela
långa vintern, med det hade hon styrkt sig i
var stund, och med det hade hon värjt sig mot
köld, nöd och död...

Hon satte sig under några buskar för att hämta
sig litet, innan hon gick in i byn, glädjen hade
tagit henne så att det riste i hela kroppen och
hjärtat flaxade som en fågel i bröstet.

— Det finns goa och barmhärtiga människor,
det finns det, mumlade hon och tittade i sina
påsar. För tänk: hon hade strävat ihop så mycket
att det säkert skulle räcka till begravningen.

Sen många år hade hon bara en enda tanke:
att då stunden kom, att Herren Jesus skulle kalla,
då skulle hon vara till att finna i sin egen by,
i en säng med fjäderbolster, under hela raden av
helgonbilder, såsom alla aktade bondkvinnor vid
det tillfället. Hela livet igenom hade hon samlat
för denna heliga sista stunden.

Uppe på vinden hos Klembs hade hon en kläd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free