- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
15

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

kista och i den en stor fjäderbolster, kuddar och
lakan och ny fjäder, alltsammans rent och aldrig
begagnat för att det inte skulle nötas och alltid
finnas till reds — nå förstås också för att det
inte fanns någon plats för deni där bädden. Inte
hade hon något rum eller någon säng inte. En
vrå var allt vad hon hade, i stallet eller lagåiu
eller var det föll sig, var snälla människor läto
henne luta sitt huvud. Och aldrig att hon trängde
sig fram bland de mäktiga och rika, aldrig att
hon klagade över sin lott, hon visste hon, att allt
i världen sker efter Guds vilja och att en syndig
människa inte kan ändra det.

Därför var det också i all tysthet och i det
hon bad Gud om förlåtelse för sitt högmod som
hon drömde om en hedersam begravning — men
det enda hon drömde om vai det, det enda hon
med bävande hjärta bad om.

Och när hon nu med uppbjudande av sina sista
krafter hade släpat sig fram till1 byn och kände,
att den sista stunden inte var långt borta, så var
det ju inte underligt att hon började tänka över
om det inte var något hon glömt bort.

Men nej — allt som- behövdes hade hon...
Ett vaxljus hade hon med sig, det hade hon tiggt
sig till vid en likvaka, och en liten flaska med
vigvatten hade hon och en ny vigvattenskvast
hade hon köpt och en vigd bild av
Czenstochowa-gudsmodern, som hon skulle hålla i handen i
dödsstunden, och så en tjugu, trettio gulden till
begravningen... Kanske det skulle räcka också
till en mässa vid kistan, med ljus och
vigvatten, åtminstone innanför kyrkporten. Hon
vågade förstås inte ens tänka på- att prästen skulle
läsa en mässa över henne på kyrkogården.

Hur skulle det vara möjligt?... Inte ens alla
gårdsägare kommer en sådan heder och lycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free