Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
hunden hade han haft ögon för, men inte för
henne.
Kanske var det för detta som hennes hjärta
vänt sig ifrån honom och hon blivit som
förvandlad, för när de hade slagit honom i bojor, hade
han förefallit henne som en helt) främmande
människa, så likgiltig att hon inte kunnat känna
något medlidande, och med hemlig skadeglädje
hade hon sett hur Hanka slet sitt hår, rände
huvudet i väggen och tjöt som en hynda efter
sina dränkta valpar.
Hon hade funnit en hätsk njutning i hennes
kval och med motvilja vänt bort ögonen från
lians ohyggliga, halvt vanvettiga ansikte.
Så främmande hade han förefallit henne att
hon nu inte ens kunde påminna sig honom sådan
han då varit.
Men dess bättre mindes hon den- andre Antek,
honom från kärlekens dagar, från mötena och
famriingarna, kyssarna och sinnesyrseln, honom
som nu under de ofta sömnlösa nätterna hennes
själ sträckte sig efter, det kvalda hjärtat ropade
efter i förtvivlad, outsäglig längtan.
Till denne Antek från lyckans dagar trånade
Jagnas själ, utan att veta var han fanns och om
han ännu var vid liv därute i vida världen.
Som en ljuvlig dröm svävade han för henne
också nu, då Hankas gälla stämma återigen lät
höra sig.
— Hon lever och väsnas som en flådd hund,
mumlade hon väckt ur sina hågkomster.
Solen stod redan snett för fönstren och fyllde
det skumma rummet med en rödaktig dager,
låglarna kvittrade jubelglatt i apelgården, det
började bli ljummare, ty från taken droppade
rimfrosten likt glaspärlor, och genom det öppna
fönstret kom med morgonvinden kacklet från
gässen som plaskade i dammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
