Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Hon började sno som en liten tätting, för det
var ju söndag och snart tid att ge sig i väg till
kyrkan med palmerna. Sälgkvistarna med sina
små silvervita kattassar stodo sedan i går i en
kruka, litet vissna, för hon hade glömt att hälla
på vatten. Hon var just i färd med att fiska upp
dem, då Witek skrek genom dörren:
— Bondmor säger att ni skall fodra er ko,
hon råmar av hunger.
— Säg henne att min ko angår inte henne,
skrek hon tillbaka och lyddes sedan till det
svar på tal hon fick.
— Skäll du, tills mun går ur led på dig, mig
skall du inte reta till ilska i dag.
Och hon började helt lugnt plocka fram sina
kläder ur kistan, bredde ut dem på sängen och
överlade vad hon skulle ta på sig till kyrkan;
men som då ett moln går, över solen hela världen
förmörkas, så blev det också så underligt mörkt
inom henne. Varför skulle hon göra sig fin?
För vem?
För alla de där käringarna som. avundsjukt lade
märke till varenda bandstump och sen
beskärmade sig över henne.
Förtretad vände hon grannlåten ryggen, satte
sig vid fönstret och började kamma sitt ljusa,
rika hår, allt under det hon vemodigt blickade
ut över byn, som nu låg badande i sol och
glimmande av dagg. Här och där lyste vita hus
fram ur apelgårdarna, blåa rökpelare stego mot
skyn, och’ på den trädomhägnade vägen på andra
sidan dammen gick det kvinnfolk fram ibland,
ty hon såg återspeglingen av de röda kjolarna i
vattnet och kunde iaktta hur gestalterna rörde
sig mellan de alltmera ljusnande skuggorna från
träden utmed stranden. Sedan simmade gässen
förbi i en vit rad, tvärsöver den speglade him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
