Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
— Är de uppstigna?... tid att ge sig ut på
åkern.
De visste inte vad de skulle säga och tittade
på varandra, Magda brast i storgråt.
— Försvara ert! Ge er inte, bönder!
Han skrek, men orden brusto sönder i munnen,
han började darra och svikta i Hankas armar,
så att smedens ville komma henne till hjälp. Hon
släppte honom inte, trots att armar och rygg
började domna. De stirrade ångestfullt på honom
och väntade på vad han skulle säga.
— Först måste kornet sås ... Hitåt, böndeT...
hjälp! vrålade han plötsligt till, sträckte på sig
och föll baklänges, ögonen slöto sig, en rossling
hördes.
—Han dör... Jesus... han dör... skrek
Hanka och riste honom av all sin kraft.
Magda stack ett tänt vaxljus i hans maktlösa
hand.
— Michal, spring efter prästen!
Men innan smeden hunnit ut, öppnade Boryna
ögonen och släppte ljuset ur handen, så att det
gick! i bitar.
— Det är över nu, han letar efter något...
viskade smeden och lutade sig över honom, men
gubben stötte honom med kraft ifrån sig och
ropade i alldeles redig ton:
— Hanka, kör ut de där människorna!
Magda ville gråtande kasta sig över honom,
men han tycktes inte känna igen henne.
— Jag vill inte... de får inte... kör ut dem,
upprepade han envist.
— Gå åtminstone ut i förstun... sätt er inte
emot honom ... bönföll Hanka.
— Gå du, Magda, jag stannar här jag, kom det
obevekligt från smeden, som förstod att gubben
ville säga något i hemlighet till Hanka.
Boryna hörde det, och han rätade på sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
