Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
— Å... för att slippa hjälpa till så drar han
fårskinnspälsen över sig och stönar och
und-skyller sig med sjukdom, svarade Weronka mulet.
— Det är så kallt hos er, så en blir som is
om benen.
Hon ryste till; huset släppte ju igenom vätan
som ett såll, och smutsen låg tjock på golvet.
— Ja vem har något att elda med? Vem skulle
skaffa hem bränsle? Orkar jag springa långa
vägen till skogen och knoga hem’et på ryggen
sen, när det är så mycket annat att göra så en
inte vet vad en skall börja med? Hur kan jag
hinna med allt ensam?
De suckade båda över sin hårda lott.
— När Stach var hemma, tyckte man att han
inte gjorde stor nytta, men när han nu är sin kos,
så ser man vad en karl gör. Ämnar du inte fara
till stån?
— Visst ville jag, men Roch har fått veta
att inte förrn i helgen blir man insläppt till
dem, så om söndag ämnar jag mig i väg och tar
med mig litet påskmat åt stackarn.
— Jag skulle vilja ha med mig litet åt min
gubbe också. Men vad har jag att ta till? Ett
stycke bröd!
— Var inte ledsen du, jag skall göra i ordning
så mycket att det räcker åt båda två, och så
följs vi åt till dem.
— Gud löne dig, jag skall betala igen med
arbete, när det passar sig.
— JaS ger av gott hjärta, inte för betalning.
Jag har själv varit ute för fattigdomen, och jag
vet hur den hyndan bits, jag minns det nog,
suckade Hanka.
— Hela livet igenom får en leva i lag med
den, det blir väl inte förrn i graven en kommer
ifrån den. Jag hade några sparade slantar, och jag
tänkte: i vår köper jag en griskulting och föder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
