Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
upp den, och vid potatisplockningen har jag mig
så några gulden. Men så har jag måst ge Stach
mest en tjugu gulden, och så en groschen hit
och en dit, och nu är alltihop borta och lär inte
komma igen. Det har vi för att Stach tyckte
han måste hålla’ ihop med de andra.
— Prata inga dumheter, han följde med av
egen fri vilja, för att ta igen sitt, och ni kommer
också att få någon morgen skog...
— Får vi?... Innan solen går upp, har daggen
frätt ut ögonen, för full säck spelar säckpipan,
men den fattige får handla med hunger och
fröjda sig åt att nån dag får han väl äta.
— Fattas det dig något? frågade Hanka
dröjande.
— Vad tror du jag har? Jämnt så mycket
som juden eller mjölnarn lånar mig, utbrast hon
och slog förtvivlad ut med armarna.
— Jag kan inte hjälpa dig, om jag aldrig så
gärna ville. Jag sitter ju inte på egen grund,
allihop är omkring mig, och jag måste mota dem
från livet som hundar och se till att de inte
driver ut mig ur stugan... Det är så jag håller
på att bli från förståndet ibland.
Hon tänkte på natten som gått.
— Men Jagna hon gör sig inga bekymmer hon;
hon är inte dum, hon gör det så bra för sig som
hon kan, sade Weronka.
— Hur så? Hanka reste sig upp och gav
systern en orolig blick.
— à ingenting särskilt, bara att hon sitter oppe
i smöret till halsen och pyntar sig och spatserar
omkring i stugorna och lever som om det vore
helgdag var dag. I går till exempel såg de henne
på krogen med fogden, de satt i krogkammarn,
och juden hade jämnt göra med att bära in
kvartersmåtten till dem. Hon är inte så dum, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
