Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
hon sitter och sörjer gubben inte... tillfogade
hon hånfullt.
— Allt tar en ända, mumlade Hanka mörkt och
drog förklädet över huvudet.
— Men vad gott hon har haft det tar ingen
ifrån henne; det är en slug en.
— Lätt att ha förstånd för den, som inte
bekymrar sig om något. Hör du, vi slaktar galten i
dag, kom över i kväll och hjälp till litet...
avbröt Hanka dessa’ bittra utgjutelser och gick.
Hon tittade in till fadern i lägenheten tvärs
över förstun, hennes gamla bostad. Gubben
knappt syntes, där han låg under fårskinnspälsen,
och bara stönade sakta.
Hon hukade sig ner bredvid honom.
— Hur är det med er, far?
— à ingen fara, tösen, ingen fara, det är bara
att jag har skälvan, och så kniper det så dant
i magen...
— Ja här är ju så fuktigt och kallt som utomhus.
Stig upp och kom över till oss, ni kan se efter
barnen, för vi skall slakta galten. Är ni inte
hungrig ?
— Hungrig... åjo lite... de glömde ge mig
något i går... och bara potatis och salt finns
det... och Stach är i häktet... Jag kommer,
Hanus... jag kommer, stönade han förtjust och
började kravla sig upp från britsen.
Med tankarna på Jagna skärande i henne som
vassa knivar skyndade Hanka åstad till krogen
att göra sina uppköp.
Nu krävde juden förstås inte kontant betalning,
utan mätte och vägde beredvilligt upp vad hon
ville ha och sköt fram både det ena och det andra
för att fresta henne.
— Ge mig vad jag säger... Jag är ingen
barnunge, jag vet väl själv vad jag vill ha och vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
