Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
— Det är nog sant det, mostergumman, inen på
er har visst tungan styvnat, och ni vill nog också
gärna mjuka upp den i en tår starkt, eller hür?
skrattade han och gnuggade händerna.
— Mig dricker du inte under bordet, din gamla
stryker!
— Det går just inte mycket folk till kyrkan,
avbröt dem Hanka, föga trakterad avi allt detta
friande till hennes brännvin.
— Det är för tidigt ännu, de kommer nog
sättande för att lassa av sig synderna.
— Och få lata sig och höra nyheter och lassa
på sig nya synder.
— Flickorna har hållit på och gjort sig fina
ända sen i går, pep Jozia bortifrån en vrå.
— Tror jag, det är för hans vördighets skull
det förstås.
— Ni moster borde just sätta er att böta i
förhuset och ramsa på radbandet i stället för
att racka ner på andra.
— Jag väntar tills du sätter dig bredvid, din
haltebolinker.
— Jag har tiden på mig, först skall jag ringa
bingbång efter er och ge er en adjöklapp med
spaden.
— Akta er ni! fräste hon.
— Bits inte, det vore synd på tand, för det är
visst den sista.
Jagustinka rätade ilsket på ryggen, men svarade
ingenting, ty Hanka fyllde just glasen och drack
dem till, och Jozia satte fram sillen. Jambrozy
slog av en på träbenet, flådde den, stekte den
på glöden och började sedan med smak förtära
den.
— Nu har vi förplägat oss, nu skall vi arbeta,
gott folk! ropade han så, kastade fårskinnspälsen
av sig, kavlade upp ärmarna, brynte sin kniv på
slipstenen, tog ur en vrå en grov stör, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
