- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
72

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

användes att mosa sönder potatis åt svinen ined,
och gick raskt ut på gården.

Alla följde med ut, och han och Pietrek ledde ur
svinstian ut galten, som spjärnade emot av alla
krafter.

— En så för blodet, fort! skrek han.
En så bars ut, galten skubbade sig mot
husgaveln och smågrymtade.

De bildade en ring omkring honom och
betraktade under tystnad hans feta skinkor och
den tjocka hängande magen. Regnet strilade
allt tätare, och apelgården låg svept i dimmor.
Lapa sprang skällande runt dem. Några kvinnfolk
blevo stående vid uppfartsvägen, och några barn
hängde över gärdsgårn och tittade nyfiket.

Jambrozy gjorde korstecknet, och med stören
bakom ryggen närmade han sig galten från sidan.
Plötsligt stannade han, sträckte ut armen, böjde
sig så starkt åt sidan, att skjortknappen i
halslinningen flög ur, spände sig och dämde till
rätt emellan öronen på grisen. Galten sjönk gällt
skrikande ner på frambenen och fick så ett nytt
slag, nu med båda händerna, så att han välte på
sidan sparkande med benen, och i en blink satt
Jambrozy gränsle över honom, fick fram kniven
och stack den i hjärtat ända till skaftet.

Sån sattes fram, blodet sprutade och stänkte
ända upp på svinstieväggen och började
bubblande och ångande fylla sån.

— Undan med dig, Lapa! Har man sett på
maken: han vill ha blod, fast det är fastetid!
utlät han sig slutligen, motade undan hunden
och drog tungt efter andan. Det hade kostat på.

— Ämnar ni skålla/ honom på förstubron?

— Jag bär in tråget i stugan, man måste ju
hänga upp honom för styckningen.

— Jag trodde det var för trångt inne i stugan.

— Ni har ju andra sidan, gubbens sida, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free