- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
110

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

ställe satte han respekt i de oefterrättligt bråkande
ungarna.

Märkte han på något ställe att folket sörjde
och jämrade mer än nödigt, kom han med skämt
och lustigheter. Med flickorna talade han om
sådant som intresserar flickor och nämnde gärna
gossarna; med de gifta språkade han om barnen
och bekymren, om grannarna och annat slikt som
kvinnfolken nu en gång finner sin förnöjelse» i —
och alltihop bara för att söka föra folket på
bättre tankar.

Och som han var en vis och gudfruktig, man
och hade sett mycket av världen, så förstod han
vid första ögonkastet vad han skulle säga åt den
ena och den andra, med vad för ord han skulle
slita en själ ur sorgetankarna, vem som behövde
ett skratt och vem som behövde en gemensam
bön eller ett bestämt ord eller en hotelse...

Och så full av godhet och medkänsla var han
att han obedd kunde sitta hela nätter och vaka
hos sjuka, tröstande och styrkande dem. Också
aktade man honom numera nästan högre än hans
vördighet, ja till sist började folket tycka att
det var ett helgon som vandrade omkring ibland
dem med tröst och varkunnelse från höjden.

Men ack, hur skulle han kunnat råda bot för
allt elände? Kunde han göra den skedda olyckan
ogjord, kunde han mätta de hungrande, böta de
sjuka eller ersätta alla de felande armarna?

Han mödade sig över mänsklig förmåga, han
hjälpte och han stod bi — men fördelad på hela
byn var ju hans hjälp bara som en enda droppe,
var som om någon fuktat en törstandes läppar
med dagg i stället för att ge honom en dryck
vatten.

Ack, byn var ju så stor, stugorna voro över
femtio, och all åkerjorden som låg obrukad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free