Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
— Guds försyn vakade över er. Vems är kon
där vid körsbärsträdet?
— Å, det är ju min vet jag, det enda jag äger
och har.
— Det är säkert en bra mjölkko, rygg som
en timmerstock och höga bogar... Är hon
dräktig?
— Hon skall kalva endera dan.
— Led henne till min lagård, där finns plats
för henne, hon får stanna tills hon kan släppas i
bet... Men vart skall ni ta vägen? Vart?
I detsamma började en hund skälla och
ursinnigt rusa emot folket, och då man drev bort
honom, satte han sig på tröskeln och tjöt.
— Har han blivit galen, eller vad är det åt
honom? Vems är det? frågade prästen och tog
skydd bakom kvinnfolken.
— Det är ju vår Kruczek vet jag... han är
ledsen för det här... han förstår han... muttrade
Bylica och gick bort för att tysta honom.
Och prästen bjöd farväl i Guds namn, vinkade åt
Sikorzyna, att hon skulle följa med honom, sträckte
ut båda händerna mot kvinnorna, som trängdes
för att få kyssa dem, och avlägsnade sig långsamt.
Sedan sågo de att han länge stod och talade
ined Sikorzyna ute på vägen.
De övriga kvinnfolken började efter ännu några
beklaganden skingra sig tämligen raskt; de hade
plötsligt erinrat sig frukosten och alla sysslorna
som väntade.
Vid ruinhögen blev endast själva familjen kvar,
och de stodo just och funderade hur de skulle
kunna få fram något av bohaget, då Sikorzyna
andfådd kom springande tillbaka.
— Ni kan få flytta över till mig, mittöver
förstun, där Roch läste med barnen... Det fattas
ju spis, men sätt in en järnkamin, det Täcker. fl
sade hon hastigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
