Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Men i all världen, vad skall jag betala
rumshyran med?
— Oroa er inte för det. Får ni någon slant,
så kan ni ju betala, annars kan ni hjälpa till med
något arbete, eller också får ni sitta där för
bara ett Gud löne. Rummet står ju tomt vet jag.
Jag bjuder av gott hjärta, och prästen ger er
det här som en första hjälp.
Hon vecklade ut en trerubelsedel.
— Gud skänke honom hälsa! utropade Weronka
och kysste sedeln.
— Hans make finns väl inte, lade Hanka till.
— Och kon i hans lagård... hon får det inte
illa... inföll gubben.
Man grep sig tvärt an med flyttningen.
Sikoras stuga låg inte långt ifrån, där vägen
krökte in mot byn, och de började bära dit den
smula de hade i behåll och vad av bohag och
sängkläder de i hast lyckades draga fram ur
spillrorna. Hanka skickade bud efter sin dräng,
om en stund kom också Roch och hjälpte till, och
innan det ringt middag var Weronka inflyttad
i sin nya bostad.
— En daglönerska är jag nu, så gott som en
tiggerska. Fyra tomma hörn, inte en helgonbild
ens, inte en hel tallrik, klagade hon bittert och
såg sig omkring.
— En helgonbild skall du få av mig, och lite
husgeråd kan jag väl också undvara. När Stach
kommer tillbaks, reser han med lite hjälp snart
opp stugan igen, så du behöver ju inte stanna
här länge, tröstade henne Hanka. Men var är
far?
Hon ville ta honom hem till sig.
Gubben satt kvar på tröskeln till den störtade
stugan och höll på och förband hunden.
— Kom med hem till mig, Weronka har det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
