Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
trångt nu, och hos oss finns det alltid en vrå
för er.
— Neej, Hanus, jag stannar här, här är jag
född och här vill jag dö.
Det hjälpte inte hur hon än bad och föreställde.
— Jag reder mig ett nattläger i förstun... Men
om du så vill, kommer jag och äter hos er...
för det ser jag efter barnen åt dig... Men tag
hunden... han har blivit skadad i sidan... han
vaktar åt dig, han är så vaksam...
— Men väggarna kan störta över er, föreställde
hon.
— Inte, de kommer nog att stå bi längre än
många människor... Tag hunden!
Hon envisades inte längre, eftersom han ju
rakt inte ville. Och sanningen att säga, det var
trångt hos henne också, och gubben skulle ha
blivit ett nytt bekymmer. Hon sade åt Pietrek att
ta hunden i ett snöre och leda hem honom.
— Han får bli i stället för Burek, som har
sprungit bort... Du är då en tudder! skrek hon
otåligt, då Pietrek inte kunde få bukt med
hunden.
— Var inte dum nu, här får du svälta, och
där får du inat var dag... och ligga varmt...
Kruczek! förmanade gubben och hjälpte till att
binda snöret om halsen på honom.
Hanka sprang i förväg för att titta in till
systern i förbifarten. Hon blev förvånad över
att finna några kvinnor där och Weronka på
nytt i tårar.
— Vad har jag gjort för att ni skall vara så
snälla mot mig? Vad har jag gjort? lipade hon.
— Vi förmår inte mycket, det är fattigt
överallt, men tag vad vi ger, för det ges av gott
hjärta, sade Klembowa och stack ett stort knyte
i hennes hand.
— Ni har ju råkat ut för en sån olycka J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
