Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
— Ja det är billigare i stån, och där lurar
de en inte så dant, instämde Jozia genast, så
glad åt utsikten att få fara till stån att hon
självmant sprang ut till handelsmannen och skrek, att
de ingenting ville ha och ingenting hade att sälja.
— Och kör undan hönsen, så att inte någon
höna råkar komma med på judeskaket, skrek
Hanka efter henne och tittade ut.
Tereska soldathustrun vek just upp på gården,
liksom flyende för judinnan, som ropade något
efter henne. Hon kom infarande i stugan, men
fick inte fram ett ord, bara stammade något, eldröd
i ansiktet och så upprörd att tårar dallrade i
hennes långa ögonhår.
— Vad är det åt er, Tereska? frågade Hanka
undrande.
— De där bedragarna bjuder mig bara femton
gulden för en alldeles ny vadmalskjol. Och jag
är alldeles tvungen att ha pengar...
— Visa mig den... är den dyr? Hanka var
svag för kläder.
— Allra minst trettio gulden är den värd. En
alldeles ny kjol, sju och en halv aln tyg i den,
över fyra funt renaste ull gick åt till den...
och färgarn har jag också betalt.
Hon bredde ut den, den lyste som en regnbåge
i alla de färger.
— Ja det var en grann kjol! Skada, men vad
skall en göra! Jag behöver själv pengar till
helgen. Kan ni inte vänta till efter påsk?
— När jag behöver pengarna just på minuten!
Hon rullade hastigt ihop kjolen och vände bort
ansiktet som hade hon blygts.
— Kanske fogdens hustru köper den... De har
mera gott om slantarna.
Hon tog den än en gång i skärskådan, mätte
den mot höften och lämnade den så med en
suck tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
