Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
— Skall ni skicka pengar till er gubbe vid
regementet?
— Jaa visst... han har skrivit... jämrar sig
att han har det så uselt... Guds fred!
Hon nästan storsprang ut ur stugan, och
Jagu-stinka, som höll på att mosa sönder potatis åt
suggan, började skratta med full hals.
— J° Jag skall säga ni satte fart i’na. Det
är åt Mateusz hon behöver pengar, inte åt gubben
sin inte.
— Är de så bekanta med varann? förundrade
sig Hanka.
— Herre Gud! Ni är som om ni sutte i skogen.
— Hur skulle jag kunna veta...
— Tereska ränner ju in till Mateusz vàreviga
vecka och går ock stryker utanför häktet hela
dagarna som en hund och har med sig allt
möjligt åt honom.
— Så ni säger då!... Hon har ju man.
— Ja visst har hon det, men han är borta och
tjänar knekt nånstans i världen, och ingen vet
när han kommer tillbaks, och hon tycker det
är söcknigt i ensamheten. Och Mateusz han fanns
i närheten, och en grann karl är han. Varför
skulle hon inte trösta sig med honom?
Hanka kom att tänka på Antek och Jagna.
Hon försjönk i djupa tankar.
— Och när de tog Mateusz, slog hon sig i
slang med Nastka, syster hans, och hela dagarna
sitter hon därborta hos henne, och tillsammans
ränner de till stån. Nastka skall låtsas gå till bror
sin, men det angelägnaste är nog att göra sig
påmind hos Dominikowas Szymek.
— Ni har då reda på allt möjligt!
— Vad som sker mittför näsan på en är väl
inte svårt att se... Hon säljer sin sista kjol
för att skaffa Mateusz kalas till helgen, gäckades
Jagustinka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
