Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
efter varandra, fulla av någon kokande vätska.
Arbetet var mödosamt, ty vaxet ville falla av,
och äggen gingo sönder i handen eller i
pannorna. Men till sist hade de ändå över ett tjog
färdiga, och nu började de visa fram sina
grannaste för varann.
Men hur skulle Jozia kunnat mäta sig med
Jagna! Hon visade sina kokta i kornspad och
hackad lök, gula och med vita strimmor och så
fina att få väl skulle kunnat göra efter; men när
hon fick se Jagnas spärrade hon upp munnen
på vid gavel och blev helt nedslagen. För kors
så grant! Röda och gula och violetta och blåa
som linblommor och så alla de märkvärdiga
sakerna på dem sen: galande tuppar, gåsungar, som
stodo och väste mot en sugga som välte sig i
smutsen, en flock duvor, som flögo över ett rött
fält, och på andra likadana konstfulla snirklar
och figurer som på islupna fönsterrutor.
Alla måste titta och beundra, och när Hanka i
sällskap med Jagustinka kom tillbaka från
kyrkan, tog också hon märkvärdigheterna i
skärskådan. Hon sade ingenting, men den gamla
mumlade häpet:
— Var får du allt ifrån, säg?
— Var jag får’et?... Det kommer av sig själv
ur huvet i fingrarna.
Hon var helt stolt.
— Du borde bära några till hans vördighet.
— När han viger in påskmaten i morgon, skall
jag ge honom, kanske han tar emot.
— Ja tänk så märkvärdiga saker för hans
vördighet, han blir nog häpen, muttrade Hanka
hånfullt, då Jagna gått in till sig.
I byn sutto de uppe länge i kväll.
Ute var det mulet och mörkt, men lugnt. Endast
kvarnen mullrade outtröttligt, och ända till
midnatt sken ljus ur stugfönstren och lade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
