Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
skönjbara i fjärran bakom soldiset, trängde ibland
muntert hojt och smällarna av pistolskott.
Endast i Lipce var det ödsligt och dystert som
efter en begravning, man såg knappt annat än
kreaturen, som släppts ut till vattning och drevo
omkring bäst de behagade, skubbade sig mot
träden och råmade mot de spirande fälten. Tomma
lågo både uppfartsvägarna och de öppna
förstugorna. På solsidan av husen satt likvisst en
och annan och värmde sig invid den vita väggen,
flickor kammade håret i de öppna fönstren, och
de gamla sutto på förstubroarna och lusade barnen.
Så gingo timmarna i dåsig stillhet. Ibland for
en vindil genom träden, så att de med ett sakta
sus böjde sig mot stugorna och liksom skyggt
tittade in i de tomma rummen, ibland flög en
sparvflocki gällt kvittrande från en apelgård ut
på vägen, ibland hovo några barnungar upp ett
skrän för att skrämma kråkorna från kycklingarna.
Ack herregud, så annorlunda det var mot andra
år den här dagen!
Solen stod redan rätt över skorstenarna, då Roch
kom och gjorde en påhälsning hos Borynas. Han
tittade in till den sjuke, pratade litet med barnen
och satte sig så i solen på förstubron, läste i
en bok och spejade emellanåt utåt vägen. Strax
efter kom Magda med sina barn, och sedan hon
varit inne hos fadern ett tag, slog hon sig ner
pä bänken vid väggen.
— Är er man hemma? frågade Roch efter en
stund.
Hemma — neej. Han har givit sig av in
till stån med fogden.
— Hela byn är där i dag.
Visst, de stackarna skulle väl ha sig litet
paskmat.
~~ Men ni for inte med er mor? vände han sig
"11 Jagna, som just kom ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
