Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Jagna vände henne ursinnig ryggen och gick
ner på vägen, där hon med gråten i halsen ställde
sig att rådlöst se sig omkring. Ja visst var det
långsamt, ohyggligt långsamt!
Vad hjälpte det att det låg helg i luften, att
det vimlade av folk, att hela byn skallade av
skratt och skrik, att röda kjolar lyste på de
grå fälten och glada visor klingade — för henne
kändes det så dystert och ängsligt att hon knappt
kunde stå ut Ända sen i morse hade hon haft
en sådan oro inom sig att hon sprungit omkring
till bekanta, gått och drivit på vägarna och utåt
fälten och till och med tre gånger bytt kläder,
men ingenting hade hjälpt Oron bara tilltog...
Och nu drev den henne ut på poppelvägen, och
hon gick där och stirrade upp mot den väldiga
röda solskivan ovan skogen och trampade nätet
av skuggor och ljus, som aftonrodnaden bredde
mellan träden.
Sval skymning svepte om henne, och med en lätt
rysning av välbehag kände hon markernas ljumma
andedräkt slå emot sig. Från byn nådde sorlet allt
svagare, en sjungande fiolton kom buren avi en
vindfläkt och häktade sig fast vid hjärtat likt
en dagglittrande spindelväv, och till sist förtonade
allt i popplarnas sakta sus och dunklet, som redan
kom krypande i åkerfårorna och lurade i
törn-snåren.
Hon gick framåt utan att veta vad som drev
henne och vart hon ville hän. Gång på gång
suckade hon djupt, och ibland bredde hon ut
armarna, ibland blev hon hjälplöst stående och
lät de feberheta ögonen sväva omkring som sökte
hon efter ett fäste för sin plågade själ. Så
vandrade hon vidare, spinnande tankar sköra och
flyktiga som ljusstrimmorna på vattnet, dem ingen
kan gripa, ty de försvinna för skuggan från
handen. Hon blickade upp mot solen utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
