- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
175

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

se något, popplarna, som i en rad böjde sig
över henne, föreföllo henne som skugglika
hågkomster. Endast sitt eget själv förnam hon och
kände hur det slet inom henne, tills hon ville
skrika, ville gråta av smärta, hur något drev
och jagade henne, så att hon skulle velat haka
sig fast vid fåglarna däruppe under himlen och
flyga till världens ända med dem. Något steg
inom henne så brännande mäktigt att ögonen
skymdes av tårar och det lopp som en eld igenom
henne; hon slet av några klibbiga, doftande
pop-pellövsknoppar och kylde sina heta läppar och
ögon med dem.

Ibland satte hon sig vid foten av ett träd, och
med ansiktet stött mot händerna alldeles försjönk
hon i sig själv, tryckte sig intill stammen med var
fiber spänd, nästan andlös...

Det var som om också inom henne våren hade
sjungit sin heta sång, liksom i träden rusiga av
växtsav, som om något började vakna och sjuda
i hennes inre liksom i markerna, liksom allt
spritter och reser sig, då första vårsolen börjar värma.

En bävan var kommen över henne, ögonen
brände, de domnade benen flyttade sig viljelöst
och knappast buro henne. Hon ville gråta och
hon ville sjunga, ville ena stunden vältra sig i
höstsädens mjuka, daggpärlande brodd och fick
i nästa nu en vild lust att kasta sigl in i
tornbuskarna, bryta sig igenom de stingande snåren och
känna brottningens vilda, vällustiga smärta.

Plötsligt vände hon tillbaka, och då fiollåten
nådde hennes öra på nytt, hastade hon i den
riktningen. Hej, en sådan yra som grep. henne!
In i dansen ville hon, in i krogens trängsel och
larm, in i ett rusigt tummel, ja in i självaste heta
fördärvet, hej!

På stigen från kyrkogården till poppelvägen,
badande i solnedgångens eld, kom någon gående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free