Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
skuggor. Solen var borta, blåaktiga töcken
dallrade över fälten, i dag var det ingen
aftonrodnad, mellan de grova poppelstammarna såg man
blott en guldglans vid himlaranden; världen
slocknade.
— Är det sant allt som är visat där? Hon
stannade.
— Ja allt, Jagus, allt.
— Jesses, såna stora vatten och såna vida
världar! Man kan knappt tro’t.
— Men de finns, Jagus, de finns, viskade han
allt saktare och med ögonen så tätt inpå hennes
att hon höll andan; en rysning genomilade henne,
hon spände bröstet emot honom och väntade att
han skulle famna om henne och pressa henne
mot stammen, hennes armar bredde ut sig, hon
var redo att ge sig hän; men Jasio drog sig
hastigt undan.
— Nu måste jag gå. Godnatt, Jagus! och han
flög i väg.
Ett drygt paternoster blev hon stående.
Förhäxade han mig, eller vad kom det åt
mig? tänkte hon och släpade sig framåt med
tunga steg. Det gick runt i huvudet, och hon
var matt i alla leder.
Det var kväll, ljus lyste i stugorna, och från
krogen hördes musik och ett sorl av röster.
Hon tittade genom fönstret in i den upplysta
krogkammarn: pan Jacek stod mitt pa golvet och
filade på sin fiol, framför disken stod Jambrozy
på sviktande ben och berättade något för krögarn,
allt under det han ideligen sträckte ut handen
efter glaset.
Plötsligt tog henne någon så hårt om livet att
hon skrek till och började vrida sig för att
komma loss.
— Nu har jag fått dig fast, och nu släpper jag
dig inte... kom så går vi in och dricker ett
12. — Re y mont. Bönderna. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
