Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
i ljusan låga, som röda buskar stucko flammorna
upp i natten.
— Och ordet blev kött! viskade Jagustinka
och tänkte på Kozlowa.
— Det är Guds straff som kommer.
— För synden mot oss! korsade sig utropen i
natten.
Det smällde i stugdörrar, halvklädda
människor kommo nedrusande på vägen, en allt tätare
skara trängdes på bron framför kvarnen, där man
hade bästa utsikten, och efter kanske ett
pater-noster var hela byn samlad där.
Branden tog till med var minut, utgården låg
på en kulle i skogsbrynet, och fast alltså ett
par verst från Lipce var det som om man haft
den tätt inpå sig. Eldtungor ringlade sig mot den
svarta skogsväggen, rödfärgade rökmoln bolmade.
Det var alldeles lugnt, och elden flammade allt
högre, husen brunno som kådfacklor, den svarta
röken steg i pelare, och ett blodigt sken kvällde
som en eldflod genom mörkret och böljade över
skogen.
Ett ohyggligt bölande skar luften.
— Oxlagårn brinner, de hinner aldrig rädda
krittren, det finns ju bara en dörr!
— Nu har det tagit i höstackarna!
— Nu står stallet i ljusan låga! ropade
förskräckta röster.
Prästen kom skyndande, smeden,
uppsynings-mannen kommo, och till sist uppenbarade sig
också fogden, så drucken att han knappt kunde
stå på benen. Han började dundra att folket måste
ge sig av till herrgårdens hjälp.
Men ingen visade någon lust, det blev bara
ett ovilligt mummel i skaran.
— De kan släppa karlarna lösa, så kommer de
och hjälper.
Varken svordomar eller hotelser förmådde nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
