Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
got, inte ens prästens bevekande böner. Folket
stod orörligt och blickade mörkt in i elden.
Det blev bara fogden och uppsyningsmannen
jämte smeden som gåvo sig av och det med tomma
händer, ty varken brandhakar eller hinkar lät
man dem ta med sig.
— Ni understår er inte! Låt’et brinna för de
asen! ropade alla med en mun.
Hela byn var nu samlad, ända till de minsta,
som skrikande vaggades på armarna. Man stod
där i en tätt packad klunga, knappast ett ord
yttrades, och talade någon så var det i en
viskning, men ögonen frossade, ty varenda en kände
skadeglädje över att vår Herre hade straffat
godsherrn för oförrätten mot Lipce.
Det brann till sent inpå natten, men ingen gick
hem. Man väntade tåligt på slutet. Utgården
var nu ett enda eldhav, som vräkte jättevågor
upp mot skyn, takens brinnande halm och spånor
flögo omkring som ett eldregn, trädkronorna och
kvarntaket fäTgades av det röda återskenet, och
dammen låg som vitglödgad.
Vagnsbuller, skrik, bol, förintelsens ryslighet
kom svepande från brandstället, men byn stod
alltjämt som en levande mur och sög åt sig
vedergällningens sötma...
Från krogen ljöd den druckne Jambrozys hesa
röst:
Marys, min Marys, hej!
Brygg gott öl åt mej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
