Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
— Bäst ni berättar för dem hur det var, Michal.
Han strök sina mustascher och stirrade ner på
barnet.
— Vad har jag att berätta ?... Inte mer än
Jozia kan säga dem.
— Inte vill jag skicka flickan till dem, och ni
kan ju säga att såvitt vi har märkt är ingenting
taget ur kammarn. Ifall något annat har kommit
bort... det vet bara vår Herre... och ... hon
strök med handen över fjäderbolstern och hostade
för att dölja det gäckande uttrycket i sitt ansikte.
Han ryckte på axlarna och gick ut
— Det är en filur det där, smålog hon lätt. .
— Det var ett kort kalas, och en snöplig ända
fick det, klagade Jambrozy.
— Jozia, skär av en bit korv åt honom, så
får han fortsätta hemma.
— Tror ni jag är en gås, efter ni vill jag skall
sitta och hacka på torr korv?
— Lägg en sup till i botten då!
— Ja klokt folk säger: räkna grynen, innan
du häller dem i grytan, men räkna inte fingrarna,
när du arbetar, och inte glasen, när du trakterar.
— Där bänglarna ringer ingång där läser
fylltratten mässan.
Så pratade de hit och dit. Men två paternoster
hade väl inte gått, förrän uppsyningsmannen
började springa ur stuga i stuga och ropa att alla
skulle inställa sig inför polismakten borta i
fogdens stuga.
Häröver blev Ploszkowa så förgrymmad att
hon satte händerna i sidorna och gav sig till
att storträta.
— Ja& gör en konst i vad fogden säger. Angår
det där oss? Har vi bett dem komma hit? Har
vi tid med polisen vi, vad? Vi är inga hundar
som kommer löpande när det visslas. Vill de
oss något får de komma hit. Vägen är densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
