Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Uppsyningsmannens hustru kom gråtande och
talade om att för dem hade det stulits en vagn.
Människorna stodo så häpna som om åskan
slagit ner framför dem. En lång stund bara
kippade de efter andan, slogo ut med armarna och
stirrade på varann.
— En häst och en vagn stulna — nej, det hade
aldrig förr hänt i byn!
— Det är något gudsstraff över Lipce.
— Med var vecka blir det värre.
— Förr hände inte så mycket olyckor på åratal
som nu på en månad.
— Hur skall det här sluta? viskade de
ångest-fullt.
De hastade efter uppsyningsmannen in i
Bal-cereks apelgård, där det syntes tydliga spår av
hästhovar i daggen och den lösa jorden. Spåren
ledde till uppsyningsmannens vagnbod. Där hade
tjuvarna spänt hästen för vagnen och tvärsöver
åkrarna åkt ut på vägen till Wola.
Halva byn följde under tystnad spåren, som
först vid de brunna halmdösarna vid Wolas
ut-gård helt plötsligt försvunno.
Stölden hade upprört alla så, att fast det var
det vackraste väder gingo blott få ut i arbete; de
drevo omkring, vredo händerna, ynkade
Balcer-kowa och råkade i allt värre ängslan för sina
ägodelar.
Balcerkowa satt utanför stallet som vid en
katafalk, andtäppt och svullen av gråt. Ibland
brast hon ut i en veklagan:
— Oj, min brunte, min raring, min bästa dräng!
Bara tio år var han, jag hade själv fostrat upp
honom som mitt eget barn, han kom ju till samma
år som min Stach. Vad skall vi ta oss till utan
dig, vi arma stackare?
Hon klagade så hjärtskärande att de mera
vek-hjärtade blandade sina tårar med hennes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
