Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
prat, man sprang över till grannas för att dryfta
nyheten och förundra sig över den, förgät
alldeles stölderna och fröjdade sig så hjärtligen över
denna oväntade hjälp att man till och med glömde
att hålla vakt på natten.
Nästa morgon var hela byn på fötter redan i
gryningen, man fejade i stugorna, grep sig an
med att baka, ställde vagnarna i ordning, skar
sättpotatis, gick ut på åkern att sprätta gödseln,
som låg i högar, och i en del stugor började man
tänka på undfägnaden åt dessa oväntade gäster,
för ett hederligt mottagande måste de ju få.
Åtskilliga gäss och höns, som varit avsedda att
säljas, fingo sätta livet till, och återigen blev det
att ta på kredit på krogen och hos mjölnarn,
liksom redan förut till helgen.
Roch, kanske den gladaste och mest rörde av
alla, sprang hela dagen omkring i byn och
manade på. Han var så strålande och så ovanligt
talför att då han tittade in till Borynas Hanka,
som kände sig dålig och åter hade lagt sig, sakta
sade:
— Ögonen lyser på er som om ni hade feber.
— Nej, feber har jag inte, jag är bara så glad
som jag aldrig varit. För tänk er: så många karlar
har lovat komma för två hela dar att allt det
brådaste arbetet blir gjort. Skall man inte glädja
sig då? !
— Det bara förundrar mig att de vill hjälpa oss
för ingenting, bara för ett Gud löne... det har
väl aldrig hänt förr.
— Jo, för ett Gud löne kommer de och hjälper,
som sanna polacker och kristna bör göra. Nej,
sånt har inte brukat hända, men därför har också
det onda brett ut sig i världen. Men ni skall få
se att det blir bättre. Folket kommer till förnuft,
märker att det inte har någon att förlita sig till,
att ingen hjälper, utan att det måste hjälpa sig
14. — Rey mo n t, Bönderna. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
