Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
på stadsvis i svarta rockar, men reputerliga sågo
de ändå ut. De stora mustascherna hängde som
lintottar om mungiporna, och ögonen rullade
förnämt; men de voro språksamma, hade artiga
maner och ett målföre som herrskap. Ja, fint folk
var det, för de berömde allt så hövligt och hade
ett så artigt ord till var och en så att kvinnfolken
blevo alldeles till sig av förtjusning.
Kvällsmaten som Hanka ställt i ordning var
också rejäl, och den dukades fram på ett bord
täckt med en ren duk.
Både hon själv och de andra passade upp
dem — alla stodo de på tå för dem och tävlade
att förekomma deras önskningar. Jagna hade gjort
sig så fin så det var ingen hejd på det och satt
och starrbligade på den yngste som på en
helgonbild.
— Han har sina adeliga, åt bondtöser vill han
inte titta, viskade Jagustinka, och Jagna blev
blodröd i ansiktet och flydde in till sig.
Roch hade just trätt in och kastade en
mönstrande blick på bordet.
— Vad som mest förundrar oss här, sade han
sakta, det är att folket från Rzepki ville komma
och hjälpa Lipceborna.
— Det var inte i egen sak vi slogs i skogen,
och därför hyser ingen av oss något agg, svarade
den äldste.
— Det är alltid så, att när två slåss har en
tredje fördelen av det.
— Det är sant, Roch, men låt de två sluta frid
och vänskap, så kan sen den tredje få det prygel
han förtjänar, eller hur?
— Ni talar visligen, pan Rzepecki, visligen ...
— Och vad Lipce får utstå i dag kan drabba
Rzepki i morgon.
— Och varenda by, pan Rzepecki, om folket
i stället för att hjälpa och försvara varann kivas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
