Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
vore de ute för att kunskapa, kråkorna flögo upp
från takåsarna och styrde i låg och ’ljudlös flykt
bort över fälten.
Kvinnfolken stodo på huk över fårorna som
andra våta klädbylten, småspråkade och togo sig
långa vilostunder, för arbetslönen var ju uttagen i
förskott. Jagustinka sådde ärter efter dem i
fårorna.
— Det är inte många av bondmororna ute i dag
varken på åkern eller i täpporna, sade hon till
sist och kastade en blick omkring sig.
— Nej, karlarna kommer ju tillbaks, inte kan
de tänka på arbete då.
— Nej, det är säkert det, nu lagar de nog
söndagsmat och värmer fjäderbolstern.
— Ni gycklar ni, men det spritter nog i bena på
er också av längtan efter dem, sade Kozlowa.
— Ja, jag förnekar inte att det börjar bli
söcknigt utan karlfolk. Jag är ju gammal, men
jag säger rentut att såna rackare och supare och
slagskämpar de än är, så blir det liksom trevligare
och lättare att leva i världen, ifall en får se om
än det uslaste karlkräk. Den som säger något
annat hon ljuger som en hund.
— Så har också kvinnfolken väntat på dem
som höken på regn, suckade någon.
— Det blir nog många som får betala den
väntan dyrt, flickorna först och främst...
— Det kommer nog inte att dröja tre kvartal,
och hans vördighet får’et brått.
— Gamla människor och prata såna dumheter!
Herren Jesus måtte väl ha skapt kvinnfolken till
det, och det är väl ingen synd att få ett barn,
heller, höjde snedmynta Grzelas käring sin
stämma.
— Ni är er lik ni — håller på oäktingarna.
— Så länge jag lever kommer jag att säga och
stå för’et med, att oäkta och äkta är samma män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
