Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
ifrån den förskräckte Jendrzych och skyndade
hem för att som de andra börja städa och göra
i ordning till mottagandet.
Gnolande gick hon och stökade, och alltemellanåt
sprang också hon och tittade utåt vägen.
— Vem ser ni efter? frågade någon henne
oväntat.
Hon bleknade som om hon fått ett slag i
huvudet, hennes armar sjönko likt ett par brutna
vingar och hjärtat skalv.
Ja, vem väntade hon på? Ingen skulle ju komma
till henne, hon var ju ensam i världen som ett
omaka hjul. Men kanske Antek... tänkte hon
bävande. — Antek! viskade hon sakta, en suck steg
ur hennes hjärta, och minnen döko upp likt bleka
dimmor, likt en ljuvlig men längesen flyktad
dröm. Kanske han ändå kommer! tänkte hon...
Fast smeden senast i går hade sagt att han inte
skulle bli utsläppt samman med de andra, utan
skulle få stanna i häkte i många år.
— Kanske de släpper honom ändå, upprepade
hon högre, liksom gick honom till mötes med
tanke och förväntningar, men utan glädje, utan
värme och med en lurande, skräckblandad ovilja
i hjärtat.
— Kommer eller inte — vad angår han mig!
slog hon otåligt ifrån sig.
Gubben började lalla något.
Hon vände honom med avsky ryggen och gav
honom ingen mat, fast hon förstod att det var det
han bad om.
— Om du ville dö engång! fräste hön
plötsligt till, och för att slippa se honom gick hon
åter ut på förstubron.
Klappträn smattrade nere vid dammen, och
mellan träden skymtade tvätterskornas röda kjolar.
En lätt vind strök över de gröna pilarna så
att de vajade litet ibland. Solen bröt just fram
16. — Rc y mo n t, Bönderna. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
