- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
276

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

ur stugan för den där kärlekens skull, vart skall
du då ta vägen? Ge dig ut på landsvägarna som
ett annat spektakel? Joo, dummer bytte sig till
en påk mot yxan han. Hoppa av vagnen och
spring sen efter med tungan halvvägs ur halsen!
Snart tappar du andan i motvind och krafterna
tar slut, och du blir långt bakefter. Toka där,
byxor har varenda karl, han inå nu heta Mateusz
eller något annat, och samma eder svär varenda
en, och söt som honung är varenda en, ända
tills han har fått vad han vill. Sanna mina ord,
och lägg dem på hjärtat, för jag är ju din
köttsliga moster, vet jag, och vill dig bara väl.

Men Tereska hörde inte på längre, hon flydde
ut på åkrarna, dök ner i rågen och gav äntligen
fritt lopp åt sin förtvivlan och sina tårar.

Fåfängt försökte hon begrunda gummans ord,
ideligen grep henne en sådan vild smärta att hon
med ett skri borrade ner huvudet i marken likt
ett sårat djur.

Ett oväsen i närheten fick henne på fötter igen.

Det lät som det hade förts ett rasande gräl
utanför fogdens hus.

Så var det också: fogdemor och Kozlowa hade
kommit i luven och det med besked. Skilda åt
av vägen och gärdsgårdarna stodo de mittemot
varann i bara linnet och kjolen, och flämtande
av ilska öste de ovett över varann och hötte med
knytnävarna.

Fogden höll på och spände hästarna för
pinn-skrindan, alltunder det han pratade med en karl
från Modlica, som satt på förstubron och eggade
upp kvinnfolken mot varann, stampande med
fötterna av förtjusning.

Oväsendet hördes vida omkring, och folk kom
springande för att se vad som var å färde. En
hel hop stod redan på vägen, och över alla
grannstaket och bakom alla knutar tittade huvuden fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free