Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Så grälade de ock så Gud sig förbarme!
Fogdemor, vanligen en stillsam och fredlig kvinna,
var alldeles vild och skrek allt värre och värre,
och Kozlowa sänkte med flit rösten och slängde
undan för undan till henne något glåpord.
— Skäll bara, skäll bara hon, hundarna gör’ct
inte bättre! ropade hon.
— Oin det bara vore första eller andra gången!
Men det går inte en vecka utan att något
försvinner ur huset för mig. Värphönor, kycklingar,
ankor och till och med en gås, och allt som
stjäls ur täppan och apelgården sen! Jag vånnar
du sprack av allt tjuvgods du sätter i dig! Jag
vånnar du fick din ända i ett landsvägsdike!
— Gapa och kraxa hon, fogdemadam, dét
lättar!
— Och tänk i dag! vände sig fogdemor till
Tereska, som just kom upp på vägen. Nu på
morgonen bar jag ut fem våder lärft på bleke.
Efter frukosten gick jag ut för att fukta det.
En borta! Jag leta och leta. Den var som slukad
av jorden. Och jag hade ju ändå lagt stenar på,
och lugnt var det. Fint lärft, bättre än något
köplärft — och borta var det!
— Ögonen är igengrodda på dig av allt flottet
du smörjer dig med, så du såg inte.
— Nej, för du har stulit lärftet!
— Har jag stulit det? Säg om det en gångftill,
säg om;et!
— Ja, det skall jag vittna inför hela världen,
du tjuvkona där! Du bekänner väl, när du får
handklovarna på och det bär i väg till häktet
med dig!
— Tjuvkona kallar hon mig! Hör ni det? Jag
stämmer dig, så sant Gud lever stämmer jag dig
inte, alla har hört’et! Har jag stulit av dig, har
du vittnen, din gamla tana?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
