Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
— Han lider för oss alla, men ingen frågar
efter honom.
— Har du själv varit hos honom?
— Nej, om jag går, så heter det förstås att jag
slår efter Jagna.
— Hör på den! Aktsam som tösen, när olyckan
varit framme, muttrade gamla Agata, som satt
borta vid staketet med en skål mellan knäna.
— Ja, för jag har blivit led åt allt sladder.
— Vargen blir ock beskedlig, när han börjar
tappa klorna, skrattade Klemb.
— Eller när han ser sig om efter en lya,
tillfogade Mateusz.
— Hå hå, då skickar du väl med fästesup bäst
det är då? skämtade Klemb.
— Just precis, jag går jämt och funderar över
vem jag skall dricka till.
— Skynda dig då och välj, och bjud mig till
brudtärna, Mateusz, skrek Kasia, äldsta flickan.
— Men det är inte lätt inte: allihop är de ju
lika stunsiga och den ena bättre än den andra.
Magdusia är rikast, men hon har inga tänder
kvar och så är hon surögd. Ulisia är som ett
blomster, men hon är sned i höften, och en
tunna kål är hela hemgiften hon får; Franka har
barnpigan med sig, Marysia är för frikostig av sig
mot pojkarna, Jewka har ju hela hundra gulden
i bara kopparslantar, men hon är lat som aldrig
det och ligger jämt och drar sig under
fjäder-bolstern. Och allihop skulle de äta opp det
feta och dricka ur det söta och inte göra ett
skapande grand. Flickor som heter duga det! Och
så finns ju en del andra, men de har för korta
bolstrar för mig.
Skratten skallade så att duvorna flögo upp från
taken.
— Det är rena sanningen. Jag har provat hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
