Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
blir att bonden får betala för att dc inte har
sett opp.
— Jaja, så brukaT det gå till... Har ni hört
något särskilt?
Balcerek bara spottade och slog ifrån sig med
handen; han ville inte förprata sig, fåmäld var
han av naturen, och som han dessutom stod under
toffeln hemma i stugan, så vaktade han sin tunga.
De kommo fram till Borynas.
Jozia satt på förstubron och skalade potatis.
— Stig in, far ligger där och är likadan. Hanka
är på kålåkern och Jagna hemma hos mor sin.
I stugan var det tomt, genom det öppna fönstret
stucko några fläderblommor in och solskenet
silade genom grönskan.
Gubben satt i sängen. Han var hemskt
avmärg-lad, det gråa skägget stod som borst i det gula
ansiktet, hans huvud var ännu ombundet, de
blåa läpparna rörde sig.
De hälsade Guds fred, han svarade inte och
gjorde inte en rörelse.
— Känner ni inte igen oss? utlät sig Klemb
och fattade hans hand.
Han lystrade inte mera än om det varit till
kvittret av svalorna, som byggde sig bon under
takåsen, eller till suset av grenarna som slogo
mot väggen och ibland tittade in genom fönstret.
— Maciej! återtog Klemb och ruskade honom
litet.
Den sjuke spratt till, ögonen började irra, och
han blickade upp till dem.
— Hör ni? Jag är ju Klemb, och det här är
Balcerek. Känner ni igen oss, va?
De väntade och sågo honom i ögonen.
— Hitåt, karlar! Hitåt! Ge de rackarna! skrek
han plötsligt med rungande röst, sträckte upp
armarna som till skydd och föll baklänges.
Jozia kom inspringande vid skriet och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
