Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
gorma och väsnas — det var rakt ingen ände
på trätor och slagsmål och processer.
Jambrozy måste gyckla över eländet för några
utsocknes:
— Jo i år skall jag säga man har’et bra ställt.
Ingen som dör och ingen som får barn och
ingen som gifter sig, men vareviga dag blir
jag i alla fall bjuden på en sup av nån, som
vill ha mig till vittne inför rätta. Om de går
på och träter så här ännu ett par år, super man.
sig väl fördärvad.
Ja, det stod illa till i Lipce.
Men i Dominikowas stuga stod det väl allra
värst till.
Szymek hade kommit tillbaka med de andra,
Jendrzych hade blivit frisk igen, nöden satte inte
åt dem så hårt som andra, och allt hade väl
därför bort vara som förr hos dem. Men det var
det inte, för pojkarna ville inte längre kuscha
för mor sin. De satte hårt mot hårt, togo inte
emot stryk längre och läto inte längre förmå
sig att göra kvinnfolksgöra som förr.
— Skaffa er en piga eller gör’et själv, svarade
de trotsigt.
Dominikowa var inte den som gav sig i första
taget, tycker någon det, hon som i åratal hade
rått och regerat i stugan utan att någon hade
vågat säga muck emot henne. Och nu gåvo sig
hennes egna barn till att trotsa henne — hennes
egna barn!
Utom sig av vrede och hann lät hon käppen
dansa över pojkarna och försökte tvinga dem
till lydnad. Men de läto sig inte skrämmas, de
blevo lika ursinniga som modern själv och gåvo
igen. Varenda dag var det ett sådant oväsen
och tumult i stugan att folk kom springande för
att mäkla.
Antagligen på Dominikowas egen begäran kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
