Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
— Jag är alldeles förbi, jag måste vila mig
én dag, försökte han avvisa dem.
Varenda en bjöd honom hem till sin stuga.
— Den här gången tar jag in hos Maciej, jag
har redan lovat Hanka; men vill någon sen ta
emot inig, så stannar jag för en längre tid hos
honom.
Och han vandrade raskt åstad till Borynas.
Hanka välkomnade honom förstås med glädje
och ville genast undfägna honom på bästa vis,
men knappt hade han ställt ifrån sig ryggsäcken
och hämtat andan förrän han ville gå och hälsa
på Maciej.
— Han ligger ute i apelgården, det är så varmt
inne. Jag kokar upp mjölk åt er under tiden, och
kanske ni vill ha ägg också. Säg?
Men Roch var redan ute i apelgården, och
hukande under grenarna smög han sig fram till
den sjuke, som låg nerbäddad i ’en vagnskorg
ined en fårskinnspäls över sig. Lapa låg
hoprullad vid hans fötter och vaktade honom, och
Witeks stork spetade omkring mellan träden och
liksom höll uppsikt.
Apelgården var gammal och skuggig. De höga
träden skymde bort himlen, så att endast några
solstrimmor dallrade på gräset likt gyllene
spindelvävstrådar.
Maciej låg på rygg. Apelgrenama vajade över
honom med sakta sus och bredde liksom ett flor
av skugga över honom; emellanåt rev en
vindstöt det itu, solljuset sprutade honom i ansiktet
och ett stycke blå himmel blev synligt.
Roch satte sig bredvid honom.
Träden susade, ibland morrade hunden åt
flugorna, och ibland pilade svalor mellan de svarta
trädstammarna ut över de vajande, gröna fälten.
Den sjuke vände sig plötsligt emot honom.
— Känner ni igen mig, Maciej?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
