- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
324

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

duktig en ser jag... Gud löne! Mateusz skall
straxt kanthugga dig... du blir bra till fot du ...
och var lugn du, torrt och bra skall du få’t.

— Han talar ju som till en levande varelse,
förundrade sig Roch.

— Sitt ner! Han har blivit virrig i huvudet av
glädjen, hela dagen går han här och pratar med
träden. Hör på bara!

— Och du din stackare, du har stått länge nog
i skogen, nu får du vila dig här... Ingen skall
röra dig mer, pratade gubben och strök kärligt
granens gula, skalade stam.

— Så stor, men ändå rådde de på dig, va?
Judarna skulle ha släpat dig till stån, men så
var vår Herre så nådig och lät dig stanna hos
de dina, hos gårdsägarfolk, och nu kommer de
att hänga helgonbilder på dig, och prästen stänker
vigvatten över dig. Det du!

Pan Jacek smålog omärkligt, och sedan han
talat litet med Roch tog han fiolen under armen
och styrde längs åkerrenarna i väg mot skogen.

Roch åter blev sittande hos Weronka och fick
höra allahanda.

Det led mot kvällen, hettan hade lagt sig,
och från ängarna kom det rentav kyliga fläktar.
Redan vid middagstiden hade det tagit till att
blåsa riktigt ordentligt, och rågarna, rostbruna
av späda ax, böljade likt ett vatten, och gång
efter annan svallade de våldsamt upp, virvlade
och slogo mot vägar och åkerrenar som färdiga
att svämma över, men så bara sopade de
marken ett slag och rusade tillbaka. Vinden mötte
dem och skakade om med dem som på lek, och
åter blev det ett ilande över tegarna med deras
ljusa kammar, deras gröna vikar och bruna
bankar, ett rassel och brus. Lärkorna sjöngo högt
i det blå, ibland kom en kråkflock svävande,
buren av vinden, och slog ner i träden. Solen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free