- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
327

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

327

som en ann hösäck? frågade någon och tittade
i vagnsbotten.

— Han sover. Uppsyningsman klatschade med
piskan och det bar av.

— Såna rackare till pojkar att gå och sätta ihop!

— Det var nog Gulbaspojkens påhitt, han är
alltid framme.

— De borde ha sig ett kok stryk för att de
går och skrämmer folk för rakt ingenting.

Och harmsna gingo de var och en till sitt.

Ännu stodo några klungor kvar vid dammen
röd av aftonbranden, då daglönerskorna
uppenbarade sig med stora risknippor på skuldrorna.
Kozlowa gick främst, dubbelviken under sin last,
och när hon fick syn på folket tog hon med
ryggbördan stöd mot ett träd.

— Uppsyningsman lurade er allt grundligt, sade
hon flåsande. Några ihjälslagna var det inte i
skogen det är sant, men kanske något värre.

Och så snart mera folk hade samlat sig, lockade
av hennes röst, lät hon tungan löpa:

— Jag var just på väg hemåt skogsstigen till
korset, då Gulbaspojken kom rännande emot mig
och skrek: »Det ligger några mördade under
enbuskarna.» Mördade eller inte, tänkte jag, men
alltid är det väl bäst att titta efter. Vi följdes åt...
Redan på långt håll fick jag se att där verkligen
låg några som såg ut som döa... bara benen
stack fram ur enrisbuskarna. Filipka drog i mig
och ville vi skulle springa vår väg... Grzelowa
läste en bön, och jag blevi också kall över ryggen,
men jag korsade mig och gick närmare... och
se där låg nådi fogden vår i bara skjortärmarna
och bredvid sig hade han Jagna Borynowa...
och de sov så sött så! De hade supit sig fulla i
stån, och hett var det, så de hade fått lust att svalka
sig i skuggan... octø klappas förstås. Det rent
stank brännvin av dem. Vi väckte dem inte; det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free